La escarcha

Bajo la terca escarcha
fluye liba la sangre.

Légamo, musgo, vaso capilar.

Destila la nieve
en la sombra,
el ramo brota,
cruje la piedra;

aquí. allá,

revedecen botones,
titila el rocío,
y se desmancha
la perla la pérfida.

Álzase el cuervo
y croa y cree y croa:

¡al cisne!, ¡al cisne!
de nuevo al cisne
¡la razón!
.


Rimfrosten


Under den envisa rimfrosten
rinner i rännligar
blodet.

Slam, mossa, blodkärl.

Snön smälter
i skuggan,
kvinsten knoppas,
stenen brister;

här, där,

forgrenas knopparna igen,
daggen gnistrar
och pärla den onda bleks bort.

kråkan lyfter
och granxar och tror och kraxar:

till svanen, till svanen,
åter till svanen
skänk rätten och förnuftet.