Från gryningen till vinden,
darrande väcker till liv,
du, violernas nymf,
minnen i min fontän;
från förr, från skogen,
om vällusts parfym erinrar, du,
med smaken av mitt ljuva fosterland.
dock svävar hymnen himmelsblå
dock avtar gör den rena brisen
och så deklamerar de som kräver rensning:
låt fontänen bli en massgrav
och måtte svanarna de svabarba
inte länge få någon vila eller ro. |