Ximena Narea: Imatica

HIPOGRIFO CAÍDO
Mi agudo esternón, mi eterno, se aleja y en dos me saja ¡y el hipogrito ruge! sea tierra y agua y de centro fuego, ¡oh! dos omóplatos dos dos élitros yazgan en mí paz y muerte para siempre plegados, imaginan que decían: en el ojo del vértigo ¡estoy sin fin!

FALLEN HIPPOGRIFF
Mitt skarpa bröstben, min evighet, rör sig bort och klyver mig itu hippogriffen vrålar varde jord och vatten och som mittpunkt eld, o, två skulderblad två två täckvingar må vila på mig fred och död för alltid hopvikta, de inbillar sig att han sa: i svindelns öga befinner jag mig utan slut.