Blomkalken vaggas
vid brudsängens kant
och ståndaren bugar
obscent i sin ställning.
Han smörjer venusberget och dess fjun.
Men, den ständiga friktionen
från läderhuden och saltet som är blått,
gör gommen matt
och får lemmen att bli slak,
då när extasen är passerad uppfångar trumhijjan ljudet
av faunens jovslag mot marken
i jakten på nymfen i parken.
|