El arce

El arce deja
caer sus hojas en la noche
y abismados presienten:

cual trémula espesura
nos rozan el alma
sus cabellos


y ¡ved! y ¡ved!

holas arrancadas
y ellos que plañen:

cual horcas en las ramas
danzan rituales del hambre
cormoranes


y cantan y encantan:

¡emerga el centauro!
¡emerga el centauro!


y ved!
Lönnen

Lönnen faller
om nattetid bladen
och försjunkna i sina tankar anar de:

som skälvande snår
smeker våra skälar
hennes hår


och skåda nu, och skåda nu,

lösryckata blad
och de som klagar:

likt galgar i grenarna
dansar karvar
svältens riter


och sjunger och förtrollar:

måtte kentauren uppstå
måtte kentauren uppstå


och skåda nu.