(Till Amaya)
Av: Paul Nilsson
nu är det du som ska gå på jorden
jord som nedböjt dina fäders ryggar
mot sin trygga grav
nu är det du som är kulspetsen
ditt ritblock rymmer ett chiffer
en minneslund av tecken
och du måste gå tillbaka
riva sårskorpan av gatorna som inte längre finns
besöka de försvunna husen
tala med människorna du har att tacka
för brödet på ditt bord
och den söta mjölk som dina mödrar har burit genom seklerna
över haven över bergen
genom gränslös girighet och fattigdom
för att du ska kunna skriva berättelsen vidare
du vet
också att dra med fingret
genom den vita grädden och lämna ett namn
har betydelse
därför måste du blåsa på maskrosbollar
räkna nyckelpigornas prickar
gunga gunga gunga
och när någon säger att du inte får gunga
gunga gunga gunga ännu mera ännu högre
det är viktigt
alla drömmarna i ditt kalejdoskop
av regnbågar leenden och melodier
ska du drömma
trippa fram på denna din jord
som en skärfläcka över klaviaturen
på ett surrealistiskt piano
det är denna din jord
din lera av intellekt motstånd och fantasi
som du fått att forma
till en figur av framtiden